Grönköping och Grönköpings Veckoblad

Som idé är Grönköping urgammalt och ständigt aktuellt. Det går en rak linje från grekernas Abdera 500 år före vår tideräknings början över Grönköping till Mosebacke Monarki. Vem som kom på namnet Grönköping är ovisst. Säkert är att Albert Engström år 1895 publicerade en svit teckningar i Söndags-Nisse som föreställde en namngiven småstad med kor på torget och societetsbal på hotellet - Grönköping. 1902 var det premiär för Grönköpings Veckoblad som en del av Söndags-Nisse. Två sidor trycktes och utgavs för att vara utdrag ur nr 25 av en redan existerande tidning.

1916 blev GV en egen tidning med Hasse Zetterström, alias Hasse Z, som redaktör. Nu börjar persongalleriet ta fastare form, och många ännu existerande individer skapas, t ex stadsäldstan Sophie Liljedotter, polisen Paulus U Bergström, borgmästaren Mårten Sjökvist, skalden Alfred Vestlund och ynglingen (f.d. gossen) Emil Ruda.

Samtidigt mildras det tidigare draget av förlöjligande av en efterbliven och brackig landsortsstad. Under den snabba samhällsomvandlingen och folkomflyttningen från landsbygd till storstad kom den lilla staden att framstå i ett idylliskt skimmer. Denna karaktär har GV behållit. Även om satiren är vass i sak, är det trivsamt i Grönköping, och tidningen är alltid skenbart vänlig och berömmande. De styrande är kloka, uppfinningarna geniala, banken stabil och diktningen förtjänt av ett Nobelpris. På ledarsidan hyllas alltid den sittande regeringen lojalt, oavsett partifärg.