Handel och hantverk i Grönköping,
Fröken
Engla Sjödin och änkefru Louise
Pilzén
Fröken Engla Sjödin är ett socialt läskpapper. I hennes
prydliga Bag- & Conditori småpratar Grönköpings borgerskap
över te och småkakor
<<Frkn Engla Sjödin och
<<fru änkefru Louise Pilzén
Varuhuset vid Stora Torget är Grönköpings stora köptempel.
När det gamla apoteket brann ned, uppfördes det ståtliga huset,
som med sina tre våningar syns ända till Knisslinge och i folkmun
därför kallas för Varuskrapan. Det förestås av varudirektören
A. Jonsson (A. lär betyda Alexis), och som
chef för tricotageavdelningen (stickade varor) återfinns skalden
Alfred Vestlund.
Alfred Vestlund har i diktsamlingen Guldregn beskrivit Varuhusets alla moderniteter
med bl a hiss och sodavattensfontän. I svängdörren inträffade
en gång en beklaglig incident, när en lantmätare från
orten blev förtretad på sin svärmor, en änkemajorska
från Skövde, och sköt henne runt i dörren varv efter
varv. När ordningsmakten skulle ingripa, hamnade både polisen Bergström
och polishunden Karolina inne i svängdörren och tvingades att springa
med till dess lantmätaren tröttnade och avvek.
Vid sidan av Varuhuset finns naturligtvis en rad andra affärer. Den ledande
livsmedelaffären är Karl A. Berglunds
specerihandel, där t ex hemkonsulenten Ada A:son Susegård
köper sardiner till sin katt Månsan. Specerihandlaren är far
till kulturdoktorn Stig B. (som tog studenten i Hjo) och bror till
bildhuggaren Fidias B., som har utformat statyn av kung Erik Läspe &
Halte.
Den konkurrerande Konsumbutiken förestås av Hakon Icander, och
kött handlar Grönköpingsborna hos charkuteristen James Lithander.
Torghandeln är livlig på torgdagar, och här hittar vi trädgårdsmästarna
Alarik Sjögren och Hilbert Florin (även
lekmannapolitiskt orakel) och hönsavlaren Jönsson
från Knisslinge Hönsstuteri.
För den andliga spisen svarar Ansgar Joelssons
Missionsbokhandel. Rökare och tippare frekventerar Evald
Emundssons tobakshandel eller Tekla Svenssons
Cigarr- & Rambod. Fästfolk köper ringar hos ur- & guldsmeden
Oscar Fingalsson, och bröllopsfotot knäpps
av pass- & hovfotografen Henry Bloom. Häggströms
skobutik, Karlssons järnhandel och Bernhardt Ericssons
is- & vedlager hör också till stadsbilden.
På apoteket Elgen härskar apotekaren Ernst Clossemeyer,
vida berömd för sin julglögg och julsenap samt som upphovsman
till fruktsaltet Clossmarin. Det ryktas att han har ett mycket förmånligt
avgångsavtal, men hittills har det dessbättre inte varit aktuellt
att utlösa fallskärmen.
Chefen för systembolaget systemdirektören T.F. Göransson
(med fru Gunilla) är en varm anhängare
av rusdrycksrestriktioner och har en gipsbyst av Ivan Bratt i skyltfönstret.
Under senare år har Göransson efter mönster från apoteket
försökt att införa s k generisk förskrivning på
systembolaget, d.v.s. kunderna får inte alltid det märke som de
önskar utan någon billigare butelj med samma aktiva substans, nämligen
alkohol. Systemdirektörens farbror är ångbåtskaptenen
Gerhard G. på ångslupen Grönköping II.
Bland hantverkarna utmärker sig finskomakaren Browall inte bara
som skicklig yrkesman utan också som stadens revypappa och ledare för
den entusiastiska amatörteatergruppen Thalia & Co. Kopparslagaren
Edmun Grönstedt (med hustru Viran),
är en mer hetlevrad herre, som under motbokstiden mest var känd
för sina motbokslån och kontroverser med systemdirektören
Göransson. Som dragspelare har Grönstedt numera överflyglats
av dragspelsentertainern Ebonius Larsson. Sotarmästaren Leonard
Kling är till följd av sitt yrke den mest
mörkhyade person som Grönköping kan uppvisa, och det har hänt
att han i otvättat tillstånd vägrats servering på änkefru
Pilzéns kafé.
Den herre som vill få håret klippt går till frisörmästaren
Albert Klavander, icke att förväxla
med brodern Gilbert K., som är tandläkare.
Damernas hårvård och manikyr sköts av Gurli Pettersson,
som också hinner med att vara parktant och lärarinna i söndagsskolan.
(US)