Tryck "Enter" för att gå vidare till kommentarer

Samuel

Älghingst

I Djuriska Parken är älghingsten Samuel sedan länge den främsta attraktionen för besökarna, och djurvårdare Fingal Broms tar väl hand om sin ögonsten med utfodring, rykt och massage med liniment, om benen styvnar.

Det var godsägare Justus Brylén på Brylunda som för länge sedan köpte Samuel på auktion i Delsbo och skänkte honom till den nygrundade Djuriska Parken i Grönköping. Sedan dess har generationer av skolbarn och flanerande ortsbor beskådat det präktiga djuret, där han går i sitt hägn och gärna låter sig matas.

Vän av ordning undrar kanske, varför Samuel är en älghingst och inte en älgtjur. Svaret är, att ordet älghingst alltid använts i Grönköpings Veckoblad om Samuel, möjligen från en början en felskrivning, men benämningen har vunnit s.g.s. urminnes hävd.

Nära bli skjuten
När det meddelades, att kung Gustaf V skulle komma till Grönköping för älgjakt, levde Samuel farligt. Godsägare Brylén, som alltid varit en varm rojalist, var beredd att offra älgen som mål för den kungliga bössan. Samuel utforslades därför på flakvagn till Brylundaskogen, där man med förenade rop, handklappningar och avskjutande av lösa skott i luften så småningom lyckades få honom att dra sig inåt skogen och ställa sig i skymundan.

För att underlätta för majestätet målade man en vit fläck av en tallriks storlek på vardera sidan om  kroppen, ett förslag från reservlöjtnant Napoleon Johnson, som från övningarna med Fältjägarecorpsen väl visste, hur svårt det är att träffa ett rörligt mål i terrängen.

Någon kung kom emellertid inte – det visade sig vara ett falskt telegram – och Samuel, som hade tröttnat på spektaklet och ville hem, kunde oskadd återbördas till vilthägnet. Sedan dess har inget farligare hänt än att han någon gång förätit sig på jästa äpplen och därför blivit en smula ostadig på de långa benen.

Lycklig fader
Då och då blir Samuel lycklig fader till en älgkalv, som brukar döpas till Samuelsson. Namn som Elgenstierna eller von Horn har visserligen varit på tal, men f. majoren von Peiland, som kan sin adelskalender, har satt stopp för sådana vanvördiga tilltag.

Grönköpings lokalradio har sänt s.k. lajv-radio dygnet runt från älghägnet, och fascinerade grönköpingsbor har kunnat lyssna till både  älgtramp och plask från vattenhon i realtid.

Inspirerar skald
Stadens store skald Alfred Vestlund har vid flera tillfällen låtit sig inspireras av Samuel till högstämda dikter, där han ger uttryck för ett starkt frändskap med skogarnas stolte drott. Exempelvis utbrast hr Vestlund vid en vårpromenad:

Jag känner för älgen en varm sympati
som vilar å djurvänlig grund.
Närhelst jag i parken har kosan förbi,
 jag dröjer vid hägnet en stund..
När jag står mellan påsken och pingsten
vid fållan där Samuel går,
jag förnimmer från frustande hingsten
en doft utav älgskogens vår! 

Ja, grönköpingsborna kan skatta sig lyckliga som har landets enda älghingst att beskåda om söndagarna, och förhoppningsvis blir Samuel lika långlivad som många andra av stadens prominenta profiler.