I HEMBYGDSGÅRDEN
Här går dansen i salen på Hembygdsgården,
herr Brylén kom just hit i den stiliga Forden
med fru Tilda på plats bredvid sej.
Hon ser blek och förskrämd ut, den stiliga tanten,
för Brylén har sånär touchat landsvägskanten!
Men i diket, där hamna´ de ej.

Han parkerar och öppnar se´n dörren för frugan
och så gångar de båda mot hembygdsstugan,
där de sätta sig ner på dess bänk.
Han har vax i mustaschen och rova i västen,
medan hon papiljottat sig länge till festen
och av ådekolonj tatt små stänk.

Där ses löjtnanten Johnson med Gördis i dansen,
ni vet postmästar´ns dotter, som nu har fått chansen
till en sensommarflirt med sin vän.
Hon är fager och grann och har multum å fickan,
och herr löjtnanten är nog rätt svag för den flickan
– och jag tror ej blott för portmonnän!

Men om fröken Agneta, i sitt tjugosjunde,
är det synd, för hon kan ej, men önskar hon kunde
dansa med, men det klarar hon ej.
För på väg hem från jobbet, i Gökmassivsbacken,
slant hon till i en grop och bröt av ena klacken
– och hon har ännu ej hämtat sej.

Hr kulturdoktor Berglund har bjudit upp Ada.
De ha rätt svårt med takten, men synas dock glada.
Fröken Susegård bär en ny hatt.
När de söka ta stegen, så trår in på scenen
någonting som hörs jama och stryker kring benen
– fröken Susegårds keliga katt!

Hon är glad, kattan Månsan. där som hon nu dansar,
och publiken den jublar, ju mera hon svansar.
En så´n katt, ja en ren sensation!
Ja, för mig lever minnet av sensommarnatten
länge kvar än, tack vare den dansande katten.
– Tänk att katter ha så´n takt och ton!


A:LFR-D V:STL-ND