Tryck "Enter" för att gå vidare till kommentarer

Balder

Brandsto

Brandstoet Balder, det nobla öket, är den mest respekterade varelsen inom den djuriska världen i Grönköping, älgtjuren Samuel må förlåta. Brandstoet har en diger släkttavla, dess fader var Fritiof och dess moder honstoet Ingeborg. Mormodern, som även hon lystrade till namnet Balder, tjänstgjorde som ett något egensinnigt brandsto i Alingsås.

Innan Grönköpings Balder påbörjade sin eldiga bana var hon åkarkamp hos åkare Wernlund, där hon tillsammans med det rödbrokiga stoet Blenda drog tunga lass. Snart nog upptäcktes hästens finare egenskaper, varför hon rekryterades till Grönköpings Brandcorps, som leddes av nye brandchefen herr Arvid Lundstedt. Balder spänns för såväl stora brandsprutan och flodsprutan som stora stegen och rusar genom staden mot den röda hanen, var den än må dyka upp (vid något tillfälle t.o.m. i själva brandskåpet).

Balder framförs av brandkusken Särnblad med benägen assistens av sergeant Floman och furir Ferm. Inget uppdrag verkar vara omöjligt för henne. Dock händer det att hon kan bli skrämd av till exempel en papperspåse, varvid hon tvärvänder och springer tillbaka till det trygga stallet. Det har även hänt, att det har varit omöjligt att få ut henne ur stallet under kalla vinterdagar; Brandcorpsen har då fått rycka ut till fots med granruskor istället för brandsprutan.

Känd ryttarinna!
När Balder inte används som brandsto, hyrs hon ut för andra ändamål. Fröken Ada A:son Susegård brukar företa såväl morgon- som kvällsritt på Balder, givetvis mot en viss pekuniär ersättning till herr nye brandchefen. Vanan att få socker av ryttarinnan har skaffat stoet den lilla ovanan att även vid utryckning stanna till vid fröken Susegårds dubblett för att få sina söta bitar; det istadiga stoet flyttar sig inte förrän sockret har kommit fram.

Fröken Susegård märker även, att Balder har skaffat sig vanor från utryckningar med flodsprutan. Så snart ryttarinnan närmar sig Grönköpingsån springer Balder ut i vattnet i tron att hon har flodsprutan med sig. Det krävs ett vänligt men fast handlag, plus socker, innan Balder kan förmås att lämna åbädden.
I boken ”Min kamp” har fröken Susegård skildrat, hur hon redan som liten flicka lärde känna Balder. Flera delar väntas i dessa själv- och hästbiografiska memoarer.

Festliga insatser!
Vid varje festligt tillfälle i staden då det behövs en kraftfull dragare, anlitas Balder. Barnens Dag brukar invigas med att hon rikt lövad och försedd med pappersgirlanger drar en blomsterklädd båt över Stora Torget. Vid julmarknadstider är det Balder som med bjällerband runt huvudet drar den stora släden. Självfallet är det hon som spänns för, när vinterns slädparti äger rum för färd åt Skövdehållet.
Åren tar ut sin rätt, även om Balder ännu inte har visat några nya svaghetstecken vid utryckningar. Dock har hon en tendens att allt oftare ta paus och lägga sig ner, när det inte riktigt passar sig.

En så stor tjänare i samhällets tjänst skall naturligtvis uppmärksammas offentligt. Det räcker inte med en tavla av henne i rådhusets trappa. En stod eller staty är det minsta som kan begäras, därom är alla av betydelse i staden eniga.