f. major
Förre majoren Adolf von Peiland är stadens mest blåblodiga invånare. Hans blod är inte enbart blåare än någon annans, han har dessutom mer blod än andra ädlingar. Det är dock inte riktigt sant att von Peiland tillhör högadeln, inte numera.
Grönköpings Fältjägarecorps under ledning av generalmajor Gottlob von Peiland hade följt Karl XII i härnadståget mot ryssen. I slutet av juni 1709, då hären befann sig i Poltava, råkade den hetlevrade majoren kalla kungen klemig vilket fick Hans Majestät att omedelbart nedsänka von Peiland från friherrligt stånd till knapadel, där ätten sedan dess har förblivit och levt på minnen. Det är dock von Peilands trygga förvissning, att en dag skall ätten resa sig och ånyo injaga skräck i omvärlden.
Majoren är emot allt som är utanför Grönköpings stadsgräns; ett visst undantag gör han för att besöka sin moder, fru änkemajorskan von Peiland i Knisslinge. EU är han kraftigt emot, liksom eurovalutan. Han är för övrigt även emot den svenska kronan och anser, att riksdaler borde kunna användas istället för att råda bot på problem som internet, snabbmat, kvinnor och andra moderna påfund.
Stadskupp!
Under några mörka år i Europa tog majoren med en stadskupp makten i staden och utropade sig själv till stadsdiktator. Han hyllades av många dignitärer i staden, och dess främste poet uttryckte känslorna med ”Hej och Hell”. Majoren gav upp efter kort tid och lät meddela, att han hade gjort det för att visa hur dåligt försvaret var. Den f. majoren har dock stort förtroende för Fältjägarecorpsen, om han själv får leda den. Även stadens polismakt åtnjuter hans fulla förtroende, men som gammal militär har han en laddad pistol i hallen om dagarna och på nattygsbordet under natten.
von Peiland framlever sina dagar med att skriva haveristiska insändare vilka fröken hushållerskan Bina Jönsson bär till tidningens redaktion. Bland de ämnen han gärna tar upp är en utvidgning av hälsningsplikten till att omfatta även civilbefolkningen som vid vite skall åläggas att hälsa på alla militärer från kaptener och uppåt i graderna. Detta skulle i hög grad stärka samhörigheten hos folket samt även rycka upp detsamma, menar hr von P.
Kyrklig!
Han är en ivrig lekman i kyrkan och har med egna medel låtit trycka en psalmbok som innehåller psalmen ”Fädernas kyrka”, som hade tagits bort från den svenska psalmboken. Dessutom är han kaplan i den hemliga logen Frihetsbröderna.
Han är även ordförande i Krigarkonungens minnesförening, ordförande i Grönköpings pensionärsförening (GPO), samt ordförande i föreningen Grönköping mot EU. Tillsammans med bataljonsveterinär Orvar Åkerström har han bildat ett landstormskompani.
Politisk sonson!
A. von Peiland är gift med fru f. majorskan Agnes von Peiland, som leder stadens lottaförbund. De har dottern Anastasia samt sonen Fabian, vilken har gått i faderns fotspår. Fabian skriver insändare, gärna om bostadsbyggande på flygplatser och avslutar sina insändare med ”Dixi et salvavi animam meam” (jag har talat och räddat min själ).
Sonsonen Wotan är ledare för Grönköpingsdemokraterna (GD) och fortsätter därmed sin farfars tidigare politiska karriär inom det numera avsomnade Nöjespartiet (NÖP); namnet valdes för att visa att det inte var fråga om ett missnöjesparti. Tillsammans med nöjes- och korvdirektören Carl Karlsson åkte von Peiland S:r runt i bygden och staplade korvlådor på torgen för att åskådliggöra statsfinansernas förfall.