Vad är typiskt Grönköpingskt?

Det har vållat upprörda känslor i staden, att Turistrådet inför den annalkande resandesaisongen har utsläppt en informationsfilm, i vilken Grönköping framställs som en internationell storstad vilken som helst, med förbigående av allt som är utmärkande för vår ort.

I filmen uppmanas turisterna bl.a. att flanera nedför Storgatan och uppleva stadens puls ”precis som i New York eller London”, att titta in på Stadshotellet och ”pröva deras tacos och sushi”, att ta ett dopp vid Bergska plagen – ”man tror att man är i Phuket” – eller att spela på det kommunala kasinot: ”det är lika kul att förlora pengarna här som i Monte Carlo”.

-Grönköpingsdemokraternas ordförande hr Wotan von Peiland, är upprördast av de upprörda.

– Det är närmast landsförrädiskt att förneka den speciella grönköpingska essensen (bottensatsen), dundrar hr von P. och fortsätter:

Allt som förr!
– Vad vi skall framhålla är tvärtom, att här i Grönköping har tiden stått stilla, här är det precis som på 1950-talet, om inte rent av som på 1890-talet, och här finns det närmaste vi idag kan komma till hr Per Albert Hanssons folkhem.

– Det är hembygdsmuseet som skall vara med i filmen, skvallerspeglarna i Ö. Tvärgränd, den halstrade mörten från Bergska sjön och struvorna i frkn Sjödins Bag & Conditori, understryker hr von P.

Å kartan!
Turistrådets ordförande, hr reservlöjtnant Napoleon Johnson, har ingen förståelse för kritiken.

– Filmen har producerats i samråd med hr konsulten Åke Schwung, och han har mycket riktigt framhållit, att vi adresserar people i den globala byn, och att det gäller att putta Grönköping ”on the map”.

– I alla länder har vi en pensionärsgeneration som vill ha en hipp och internationell feeling, men lika bekvämt som hemma, förklarar hr J. och återgår till att lägga sista handen vid foldern ”Greencoping – just like home”.