Förnyat förtroende – nu kan ett mera aktivt regerande taga vid!

DET LIGGER något cymboliskt i att Sverige fick en ny regering strax efter tjugondag Knut, d.v.s. den dag då enligt sedvänjan  den barrande julgranen skall utdansas & -kastas, och ett nytt år å allvar tar vid. Väl kan det tyckas orättvist att likna hr S. Löfvén (S) och hans ministrar vid en vissen gran, enär de under hart fyra månaders tid å ren expeditionsbasis skött rikets affärer, utan att någon väsentligare kritik häremot framförts, men  det kan å andra sidan icke förnekas, att regeringen av konstitutionella skäl varit förhindrad att  tillföra nya karameller, kulor eller glitter i trädet, något som ju väljarna av hävd förvänta sig som erkänsla för att de ha gått och röstat.

NU KAN ett mera aktivt regerande taga vid, så mycket mer som sittande regering (S och MP) fått förnyat förtroende, och vi därmed ha ett antal regeringsvana statsråd som s.d.h. veta, huru en slipsten skall dragas. I det fall när, helt vice versum, en opposition skall taga över, dröjer det av förklarliga skäl någon tid, innan de nya ministrarna ha blivit varma i ullstrumporna och kunna framlägga några tungviktigare propositioner. Statsrådsrummen skola ju få nya möbler, tavlor utväljas, medhavda böcker och familjefoton uppackas etc., vartill kommer, att ministrarna skola lära sig att hitta i kanslihusets korridorer och finna vägen icke blott till riksdagskammaren utan även till lunchrestaurang och café.

BEKLAGLIGT nog har från såväl höger som vänster i det politiska spektrumet framförts kritik mot den breda uppgörelse som ligger till grund för den nya regeringen. Det vore, menar vissa missnöjda kannstöpare, mer naturligt, om en socialdemokratisk regering förde en dito politik i st.f. att bedriva en närmast borgerlig dylik, vilket torde bliva fallet därest samtliga 73 punkter i överenskommelsen skola uppfyllas (eller, som det numera heter, ”hedras”). 

ATT MAN från Vänsterpartiet skulle höra sådana tongångar är icke överraskande, men Moderater och Kristdemokrater borde dock erinra sig, att hr F. Reinfeldt (M) under åtta år som statsminister förde en hart när socialdemokratisk politik och därtill uttryckligen förklarade sig leda Det nya arbetarepartiet.

DETTA TORDE vara ett predikat (så har man gjort förut) så gott som något å att det i politiken icke kan anses för fel att tillägna sig en del av motpartens ståndpunkter och åsikter, allra minst om desamma förefalla att vara röstvinnande, eller t.o.m. någonting som man tänkt genomföra själv, men dragit sig för att göra å egen hand. GV vill mot denna bakgrund önska hr statsmin. Löfven (S) lycka till i hans värv. Vårt stöd skall icke svikta, när det gäller angelägna och populära samhällsförändringar!