777 resp. 500 år avfirade å Stadt!

Högtidligt värre var det härförleden å Stadt, i praktfulla Haltesalen, där 777-årsdagen av Grönköpings grundande högtidlighölls med överdådig middag, tal av vår hr borgmästare Mårten Sjökvist (R.V.O. ånyo), hornmusik av regionkvartetten Hopp & Seger samt skönsång av lokal sångmö. Likaså uppmärksammades 500-årsdagen av hr kung Gustav E:son Vasas kröning, varmed dagens Sverige tog sin början.

Festligheterna inleddes med utdelande av praktexemplar av verket Så grundades Grönköping, ett vetenskapligt beställningsarbete av hr fornforskare Ludvig Hagwald. Men då just ingenting kunnat beläggas kring stadens grundande – som antas ha inträffat för 777 år sedan – blev verket inte särskilt omfångsrikt, endast 10 sidor, varför boken, trots guldtryck å fram- och baksidan, mottogs med viss besvikelse.

Men strax blev det bättre stämning i Haltesalen, när hr borgmästare Mårten Sjökvist höll sitt stora högtidstal, späckat med färgstarka citat ur den gamla Läspekrönikan. Sålunda var det den 6 juni år 1246 som kung Erik den Läspe & Halte – känd miljövän som han var – fick sin storartade idé: en grön stad, byggd av naturlig sten, vackert belägen mitt å Västgötaslätten.

Förnämlig stad!
Och strax blommade Grönköping upp och kom att vida överglänsa Stockholm, som anlades ungefär samtidigt av hr Birger Jarl, svåger till kung Erik den Läspe & Halte. Och i svågerpolitisk anda utlokaliserade kung Erik ett antal ämbetsverk till Stockholm för att skapa arbetstillfällen därstädes. Sålunda äro Grönköping och Stockholm tvillingstäder, dock med Grönköping som den förnämligare, ty det måste anses finare att vara grundad av en konung än av blott och bart en jarl. Och med denna slutkläm drog hr borgmästare Sjökvist ned en rent orkanartad bifallsstorm.

Så framfördes en nykomponerad hymn till vår stads ära ”Du gröna du köping” med text av Grönköpings store humorist, hr postmästare Pontus Brunander och sång av frkn popidolen Gördis ”Flabbs” Brunander. Sannerligen slog jublet i taket när frkn ”Flabbs” i slutet sjöng: ”Ja, jag vill leva, inte dö, i staden.”

Grattis, Gustav Vasa 500!
Men även jubilerandet å riksnivå ägnades vederbörlig uppmärksamhet, 500-årsdagen av hr konung Gustav Vasas kröning. Festtalare var här vår främste fosterlandsvän, hr f. majoren A. von Peiland. Denne underströk hurusom majestätet i fråga lade grunden till det moderna Sverige, inte minst genom att rådigt nedslå diverse bondeuppror runt om i riket. -Och här ha dagens styrande mycket att lära; hr kung Gustav Vasa skulle inte stillatigande ha accepterat alla de dumheter som numera dagligen utspelas i vårt land, avslutade hr f. majoren von Peiland sin hyllning till fosterlandet.

Till Gustav Vasas ära avsjöngs så Kungssången – i sin transpirantoversion, av hänsyn till utländska gäster. Och när sista raden klingat ut, Tu renommé plebej (Du folk av frejdad stam), var intet öga torrt.

Ja, värdigare än så kunde inte dessa båda jubileer ha avfirats, vill GV mena.