Post- & witzmästare
Postmästare Pontus Brunander är Grönköpings ledande humorist. Inifrån sin postlucka på Centralpostkontoret i staden levererar han en strid ström av ”witzar”. Medborgare går ofta dit enbart för att få höra en vits. Postmästaren brukar även förklara själva ”poingten”, stunsen, för att göra skämtet ännu roligare.
Bäst blir det när han upprepar sin vits med tillhörande förklaring; då har många på postkontoret kiknat av skratt och måste stödja sig för att kunna gå ut. Härförleden undslapp postmästaren sig denna vits när ett paket med armbandsklocka hämtades: Det finns många urkunder.
Postmästaren är född i staden, hans mor drev länge ett schweizeri vid Stora Torget. Som ung notarie tog Pontus Brunander sig an den lokala poststationen, och tack vare hans intrigkraftiga ledning utvecklades stationen till ett modernt Centralpostkontor. Ett av hans geniala drag var att tillskriva sina vänner runt om i landet och be dem köpa sina frimärken hos honom, vilket resulterade i en så kraftig försäljningsökning att hans egen lön höjdes avsevärt.
Stor familj!
Brunander är gift med fru postmästarinnan Selma Brunander som är vice ordförande i föreningen Grönköpings Idun. Paret Brunander har barnen Knutte, Solgerd, Synnöve, Adèle, Palle, Lars samt den i Grönköping världsberömda pop- & refrängsångerskan Gördis ”Flabbs”. På mödernet är postmästaren syssling till herr specerihandlare K.A. Berglund.
Familjen Brunander bor ovanpå Centralpostkontoret, vilket har sin fördel vid jultid, då alla i familjen måste hjälpas åt att stämpla julkort. Familjen bär då ner gran och grammofon till postkontoret. Utan den självuppoffrande insatsen kan inte postmästaren lova, att julkorten skall vara utdelade före påsk. Vid en julhelg fanns det två köer inne på kontoret, en för avlämnande av kort, en för avhämtande. Postmästaren löste den uppkomna trängseln genom att be de närvarande byta kort med varandra utanför och återkomma efter helgen för att få frimärkena stämplade.
Andra arbetsbesparande åtgärder har lanserats på postkontoret, t ex att kunderna får ta med sig sin brevlåda till postkontoret för avhämtning av post. En speciell postlåda i ryggsäcksmodell utvecklades för att underlätta för kunderna. Brevbärarnas arbetsmiljö ligger också postmästaren varmt om hjärtat, och krav har ställts på bekväma sorteringsrum i varje fastighet med möjlighet till kaffe och tidningsläsning.
Fast i luckan!
Postmästaren är mycket förtjust i mat och dryck, vilket har gjort honom så korpulent att han vid ett tillfälle fastnade i postluckan, varvid enbart hans helskalliga huvud tittade fram.
Han söker sig gärna till Stadt och är medlem i Grönköpings Gille. Han är grundare av riksorganisationen Formfronten som skall främja fyllighet och bekämpa magsurhet varhelst den visar sig. Postmästaren är även poet av rang och har skrivit ”Hymn till smörgåsbordet” i vilken hans oro för att det skall försvinna och ersättas med brickluncher har förevigats i:
Men ack och ve och fasa! / Ack, smörgåsbord, ack smörgåsbord, / modern diet och sportens krav / Dig lyst i bann… en uselhet, en dyster sak, ett strunt, ett ingenting – tre sandwiches.
Olycksdrabbad!
Den gode postmästaren har vid flera tillfällen drabbats av kalamiteter. Vid utdelande av post till herr ångbåtskaptenen Karlsson på S/S ångfartyget Grönköping bar det sig inte bättre än att postmästaren föll i ån. Vid ett annat tillfälle tog han med sig den utgående posten för att lägga den i postlådan bakpå bussen till Skövde, varvid han fastnade med handen i lådan och fick springa bakom bussen en längre sträcka, innan brevlådan lossnade. Framåt midnatt kunde han till familjens glädje återvända hem med lådan och de däri istoppade breven.
Julvärd i TV!
Postmästarens ryktbarhet har medfört, att han framträtt i riksradion med föredraget ”Hur man bliver humorist”samt vid ett flertal tillfällen uppträtt på Svenssonska lyckan. Härförleden tjänstgjorde han i Grönköpings Lokal-TV som julvärd, varvid han utslungade flera vitsar med anknytning till sitt yrke: Bliv på din post och Märk väl! samt den klassiska: Man behöver inte ha vapenlicens för att äga en sparbössa.