Tryck "Enter" för att gå vidare till kommentarer

KANONBRA LITTERATUR!

Läspeakademien gör urval!

Arbetsgruppen klipper och klistrar.

Sedan stadens styrelse beslutat, att en s.k. kanon (boklista) över god svensk litteratur skall utarbetas, har Läspeakademien, i samråd med Stads- & Folkbiblioteket, nedlagt ett omfattande arbete å att få till stånd en dylik. GV intervjuar frkn biblioteksassistenten Lillemor Puntén om arbetsläget.

– Det stora problemet, säger frkn P. inledningsvis, är att äldre författare inte alls har samma upplysta samhällssyn och värderingar som vi har. Tag ex.vis hr C.M. Bellman som ju skrev alldeles för mycket om spr-t och fruntimmer – det kan man ju inte sätta i händerna på skolungdomen!

– För att inte tala om hr Ågust Strindberg med hans unkna kvinnosyn och såväl ständiga som oanständiga oro över sin manliga utrustning. Och hr biskopen Jesajas Tegnér var ju rätt så kristen, vilket många av våra nya re medborgare torde ha svårt att s.d.h. förhålla sig till.

– I denna situation har vi funnit det bäst att göra okontroversiella utdrag och sammanställa dem till en löpande text av lagom längd för en lärobok. Med denna s.a.s. kompressionistiska metod kommer läsarna att få de mest kända bitarna på ett och samma ställe.

Komprimerad text!
Så här långt har vi kommit hittills, säger frkn P. och läser från ett manuskript:

”Det var en afton i början av maj. Solen glimmade blank och trind, vattnet likt en spegel. Äntligen stod prästen i predikstolen. Han hade ett höganäskrus i en svångrem runt halsen jämte pluntan, pipan och anteckningsboken.

– Ja, visst gör det ont, när knoppar brister! Varför är allt en trasa? sporde han men tillade strax: Det låg ett skimmer över Gustafs dagar, och något ljuvt och änglaaktigt skiner omkring Fridas huvud, medge det, så skulle jag sörja, då vore jag tokot.

Intet är som väntans tider! Än spela skällorna på vägen till Lindane le och Doris dal, och någonstans inom oss är vi alltid tillsammans, i syrenernas tid och gullregnens månad. Sverige, Sverige, fosterland, vår längtans bygd, kalla den himlajorden eller änglamarken, om du vill, avslutade prästen sin predikan, som icke lämnade något öga torrt.”

Utan tvivel kommer Läspeakademien att lösa sin uppgift på ett föredömligt sätt, och vi ser fram emot att i sinom tid få läsa hela den kanoniska texten, som sannolikt kommer att användas i alla skolor i landet.