Tryck "Enter" för att gå vidare till kommentarer

Harald ”Harry” Browald

Finskomakare och teaterchef

Harald ”Harry” Browall är till yrket finskomakare men har gjort sig mer känd som revypappa och teaterchef. Hans  amatörensemble Thalia & Co. uppträder regelbundet inför utsålda hus i Godtemplarhusets stora salong.

Om skomakarverksamheten är föga känt; man får anta att pliggandet och sulandet under arbetsdagarna löper sin gilla gång till Grönköpingsbornas belåtenhet. Desto mer uppmärksammad är hr Browall som fyndig revymakare och kreativ teaterregissör. Ofta spelar han också ledande roller. Bilden är ett rollfoto av hr Browall i titelrollen i Macbeth.

Otaliga är de föreställningar som under årens lopp har framförts på de tiljor som föreställer teaterscenen, och det är ingen överdrift att påstå, att Browall har blivit allt djärvare i sitt regissörskap. Han har studerat de stora regissörerna och förstått, att klassikerna endast är ett råmaterial som man måste uppdatera och skriva om, så att nutidens människor kan ”förhålla sig” till dramat och ”beröras”.

Epokgörande Pippi
Sålunda presenterade han en revolutionerande version av Pippi Långstrump med Villa Villekulla som ett förfallet gotiskt spökslott, där apan herr Nilsson sorgmodigt kväkte: Never more, never more. Pappa Efraim var sedan länge drunknad, och Kurrekurreduttön endast en drogfantasi framkallad av ”sockerdrickan” i eken. Barnen i publiken grät, och hr kulturdr Stig Berglund (s.t.s. i Hjo) var entusiastisk: Äntligen en Pippi för vår tid!

Ett djärvt grepp var också att slå ihop ”Dockhemmet”, ”Sound of music” och ”Dödsdansen” till en pjäs i tre akter. Alla trogna teaterbesökare vet ju redan efter första akten, att Nora skall lämna hemmet, och då var det mer nyskapande att låta Nora flytta in hos familjen von Trapp, för att till sist bosätta sig med en väninna på en fyr i havsbandet.

Mindre väl gick det med ”Folk och rövare i Kamomilla stad” med förre förrädaren Hildor Peterzohn i rollen som de tre rövarna. Föreställningen blev visserligen en succé, men hr Peterzohn avvek tyvärr med biljettkassan efter den sista föreställningen. Den väntade sociala rehabiliteringseffekten av Peterzohns skådespelande uteblev sålunda totalt.

Transpirantopremiär!
Man bör heller inte förglömma en sannskyldig världspremiär, nämligen ”My fair lady” på transpiranto, i översättning av hr grundrektor Ludvig Hagwald. Fröken Gördis ”Flabbs” Brunander gjorde en bedårande Eliza, som lär sig tala transpiranto inför en stundande internationell kongress. Av hänsyn till blåbandisten Hagwald hade manuset justerats, så att sopåkaren Doolittle fick ta sig ett glas på ett nykterhetskafé.

Lyckligtvis är teatern i Grönköping fri från sexuella trakasserier. På sin höjd ger  Browall primadonnan en uppmuntrande klapp i stjärten, när han så finner befogat.  Någon gång har det dock knorrats, när Browall lagt in väl många erotiska scener med motiveringen: ”Annars kommer ju inte folk till teatern.”
Mässingssextetten Hopp & Seger bidrar med välklingande musik, när så behövs, och konstmålaren Malte Janzzon förfärdigar anslående kulisser. Grönköpingsborna är alltså väl försedda med finkultur, så länge Browall och hans medarbetare lever och verkar.

Hr Browall är gift med Aida Östberg, dotter till fabrikören C.A. Östberg, F:a Låsar &Tänger.