Riksdagsman (C)
Den aktade riksdagsmannen Krökén (C) började sin bana som hemmansägaren Jonas Jonasson i Kröken, en ganska lantlig figur som kunde ses leda sin ko Laura genom stadens gator på väg till det mulbete som då ännu fanns i Södra Parken (nuvarande Djuriska Parken).
Om han hade något ärende i staden, t.ex. att leverera en råmjölkspudding till borgmästarens hushåll, kunde han binda kon vid trafikfyren på Stora Torget, ibland med vådliga konsekvenser för både trafik och fyr.
Föga anade väl de mer soignerade stadsborna, att Jonas i sinom tid (år 1937) skulle taga säte på Helgeandsholmen och representera sin hembygd och sitt parti på ett så förtjänstfullt sätt. Från början bondeförbundare följde han med i partiets namnbyte och blev centerpartist (C) utan att på något sätt förändra sin grundläggande politiska filosofi. Han bytte också sitt eget efternamn, i likhet med andra partikamrater med bondebakgrund, varvid han lät sig inspireras av gårdens namn.
Politikens mittfåra
Sin politiska övertygelse ger han regelbundet uttryck för i sina riksmötesbrev i Grönköpings Veckoblad. Som centerpartist betonar han det centrala, d.v.s. att befinna sig i politikens mittfåra utan några äventyrliga utflykter åt någondera kanten. Sunt förnuft, övertygelsen om att de flesta problem löser sig själva med tiden, och vaktslående om modernäringens lönsamhet är hörnstenarna i hans ideologi.
Höga hus kan han tolerera, så länge de håller sig till Kgl. huvudkommunen, men de nya idéerna om månggifte betraktade han med roat överseende. Så försvann de också snabbt ur den politiska debatten.
Under de senaste åren har han kunnat glädja sig åt sin partiledares stigande popularitet och opinionssiffror. Äntligen, menar Krökén, har opinionsinstituten förbättrat sina metoder, så att de avspeglar vad väljarna verkligen tycker. Hans innerliga förhoppning är, att Alliansen alltmer skall ansluta sig till den framgångsrika centerismen. Att fru Annie Lööf (C) är ett statministerämne hyser han inget tvivel om. Måhända skulle ett lyckat val kunna leda till en statsrådstaburett för den alltid lojale hr Krökén?
Kaffe och kakor
Skulle så inte bli fallet, är han helt nöjd med sin insuttna riksdagsbänk, som han alltid återvänder till med glädje från sommarens möda, vila och behag i hembygden. Ett uppskattat avbrott i semestern är bildande riksdagsresor utomlands, där han får tillfälle att konstatera, att Sverige är ledande på de flesta områden, inte minst jordbruket.
I brev från sådana resor kan han dock klaga över, att det är dåligt med kunskaperna i svenska på kontinenten, trots att svenskan är ett EU-språk, och att det är omöjligt att få svenskt kaffe och kakor till elvakaffet.
Duktig hustru
Som tur är har Krökén en mycket duktig hustru, Maria, som sköter gården med all ackuratess, när mannen är i Stockholm.
Mindre framgångsrik var hon som vindkraftsansvarig i kommunen. Hon köpte en holländsk väderkvarn som visade sig vara en förlustbringande investering. När hon kallades till det utskott som skulle utreda affären, hade hon förhinder: hönsen hade just börjat värpa och hon var tvungen att plocka ägg hela dagarna.