Ny utbyggnad invigd!

Icke endast Kgl Huvudstaden kan stoltsera med att ge målerikonsten större utställningslokaler. Under stort klang & jubel invigdes härförleden i vår stad konsthallens nya tillbyggnad som går under namnet ”Grönköpings Konsthall+−0”.

Att Grönköpingsborna uppskattar god konst bevisades ånyo, sedan de strömmade i horder till konsthallen för att frottera sig, avnjuta buffébordet men främst beskåda tillbyggnaden, en stenåldershydda av björkslynor och näversjok, hopsydda med rötter, samt stampat jordgolv och vasstak. GV var å plats och fick en pratstund med upphovsgeniet, hr stadsarkitekt Egon Glas (TSAR):
– Tja, min idé ryms faktiskt i suffixet (+−0). Plustecknet står för de extra kvadratmetrar som skänks åt konstälskarna, minustecknet för snilledraget att vara efter sin tid och låta forntiden inspirera, och siffran noll för att hela arkitekturupplevelsen därmed blir status quo, dvs. såväl bakåtsträvare som nytänkare blir glada.

Ekologisk estetik!
Och glada var de församlade, i synnerhet hr borgmästare Mårten Sjökvist (f.d. RVO), när han klev fram för att hålla tal och klippa bandet, vilket dock icke syntes. Festkommittén hade före invigningen våndats över att det blågula bandet kunde väcka anstöt. Någon föreslog ett vitt band, men det slopades med tanke på vårens konstgräl; någon annan föreslog ett svart band, men det tyckte man erinrade om döden, och valet föll på ett imaginärt (osynligt) band.
– Det är triumf, det är ära för Grönköpings renommé, skanderade hr borgmästaren, när vi å detta vis hyllar våra förfäders ekologiska byggtraditioner. Därefter tog han häcksaxen, klippte i luften och under muntert sorl började man äta. Endast hr kulturdoktor Stig Berglund (s.t.s. i H.) gick runt som ett åskmoln och för GV beklagade han hyddans elektriska ljus och element:
– Dessa plumpa anakronismer är inget annat än ett förtäckt hån, de lägger i öppen dager samtidsmänniskans förmätna självgodhet, som försöker vara smart på bekostnad av den dumma hedenhös, mullrade hr Berglund.

Tårtattentat!
Mullrade gjorde även molnen ovanför hyddan, och när gästerna väntade å efterrättstårtan, öppnade sig himlen. Dessvärre visade sig vasstaket en smula otätt, regnet hällde ner å jordgolvet, och innan hr Glas, som känner sin skapelse, hann dela ut lånestövlar, fastnade hr kypare Fritz Lantz med damasken i lervällingen så att tårtan han bar på flög rakt i ansiktet å hr borgm. Sjökvist. En städse närvarande hr polis Paulus Bergström befarade statskupp, kastade sig över hr kypare Lantz, och inför en hänförd publik utspelades nu en storartad gyttjebrottningsmatch, innan missförståndet kunde redas ut. Någon tårta blev det sålunda icke, men väl punsch till kaffet, och även om grönköpingsborna nästföljande dag endast hade fragmentariska minnen av kvällen, enades de om att det var den bästa konstbegivenheten i mannaminne.