Ordförande i Läspe Army
Stina Ruda ingår i den stora och ständigt växande barnskara som tullvaktmästare August Ruda och hans hustru Mettan är upphov till. Under senare år har hon alltmer kommit i rampljuset som en radikalfeministisk motsvarighet till den kände brodern Emil. Stina är kaxig, är inte rädd för att ta plats och ser all kritik som obefogad.
Stina är en synnerligen stridbar ordförande för GISK:s supporterklubb Läspe Army, stundom också kallad Firman Girls. Fotbollslagets prestationer på planen är inte huvudsaken utan mera en förevändning för klackens utlevelse av sina innersta känslor. ”Hat och våld är nödvändiga ingredienser för att göra fotbollen mer underhållande”, har Stina frankt deklarerat. Man förstår att smeknamnet ”Stryparn” inte är helt oförtjänt.
Föga överraskande lockades hon till Göteborg i samband med president Bush´s besök. Vid hemkomsten kunde hon för den församlade pressen klargöra, att alla våldsamheter var polisens fel. Det var t ex polisen som började kasta sten på demonstranterna, och demonstranterna langade bara snällt tillbaka gatstenarna, så att poliserna kunde lägga dem på plats igen.
Inför rätta!
Efter en glad kväll på Stadshotellet hamnade Stina inför rätta, åtalad för att ha missfirmat och misshandlat ordningsvakten Pacco Vansetti (bror till positivspelaren Zacco Vansetti). Stina nekade emellertid till att ha kallat Pacco ”blatte” – det var ”knatte” hon sade, vilket hon fann befogat, eftersom hon är betydligt längre och kraftigare. Att Pacco hörde fel berodde troligen på att Stina talade litet otydligt, torr i munnen som hon var, eftersom hon just hade nekats servering av ytterligare en starköl.
Någon misshandel hade heller inte ägt rum, hävdade hon, utan endast litet lekfulla jabbar, som kom helt spontant beroende på boxningsträningen. Försvarsadvokaten Donald Beaumaré yrkade på frikännande och menade, att det helt enkelt rörde sig om en kulturkrock mellan Stinas moderna feminism och Paccos konservativa kvinnouppfattning.
Skriver!
Stundom griper Stina även till pennan. I en uppmärksammad bok ”Vår kamp – ett skumt manifest” pläderade hon för att karlar borde utrotas, vilket den i övrigt förstående recensenten, kulturdoktor Stig Berglund (som tog studenten i Hjo) fann något långtgående. Vem skall då klippa gräset och spika upp tavlorna? undrade dr Berglund.
Stina har också framträtt i Veckobladets spalter som recensent av Alfred Vestlunds diktsamling ”Mångbladig höstsonat i duggregn”. Själva dikterna intresserade henne dock mindre än skaldens utseende: hade han pomada i håret, och hur bar han sig åt för att få mustaschspetsarna att stå upp? ”Vi unga dissar Alfred”, var slutomdömet.
Sådan är hon Stina ”Stryparn” Ruda! Alltid i hetluften, alltid beredd på en uppfriskande fajt vare sig hon är på fotbollsläktaren, på gatan eller i tidningsspalterna.