”Grönköping & kriget” magnifik succés!

Huru våra äldre släktingar hade det under det 2:ndra världskriget har riks-TV just upplyst oss om. Men hur var det under vikingatidens alla krig? Se där en minnesskatt som riskerar att falla i glömska. Men vår lokal-TV har tillsett att så icke kommer att ske; sex onsdagar i rad har man med serien ”Grönköping & kriget” åskådliggjort hur den vanliga Grönköpingsbon upplevde detta. Otaliga runstenar vittna härom.

Vi sentida vikingaättlingar få, i TV-serien, följa hurusom de vilda vikingarna i Stockholmstrakten foro härjande och plundrande till dagens Ryssland, ja, ända ned till Turkiet, medan de lika vilda Göteborgsvikingarna koncentrerade sig å England och Frankrike. Alltmedan vi i Grönehåla – dagens Grönköping, som ligger mitt emellan – med förfäran följde dessa härjningståg och förgäves försökte få bärsärkarna att lugna ned sig. Vaald lösur ingu phroblema som det står å en gammal runsten, som aldrig blev avsänd till Göteborgsvikingarna. Vi stodo alltså neutrala, få vi lära oss av TV-serien.

Vilde Villfur
Alla Grönköpingsbor voro dock inte lika föredömligt neutrala. Å en annan runsten, som står utanför Hembygdsmuseet, kan man sålunda läsa hur vikingabärsärken Villfur Petrasohn tog värvning hos kung Harald Hårdråde av Norge – f.ö. svärson till vår Olof Skötkonung – för att assistera vid plundringen av England. Där, år 1066, blev det dock stopp för Villfur just när han som bäst höll å att plundra ett spritförråd. Villfur skallen krossit fiik, förmäler runstenen, helt lakoniskt.

Grönehåla jätteneutralt
Eljest voro de flesta Grönköpingsmännen inkallade för att freda vårt eget, neutrala Grönehåla. När Göteborgsvikingarna sålunda hotade att plundra denna lilla tätort, lyckades våra tappra beredskapsvikingar förmå dem att plundra London i stället. Ther stoerre rikedom att nalla, fick vi dem att förstå, enligt ännu en bevarad runsten.

Experter: Säg förlåt!
Emellertid – måste vi tillstå – Grönehålas F:a Svärd & Yxor, drivet av den girige hr vapensmeden Agaton Ostberg, gjorde sig goda förtjänster å att sälja sina förnämliga produkter till de härjande vikingarna.

Så frågan är nu om vi, dagens Grönköpingsbor, skola skämmas för detta – samt för att vi inte modigt slöto upp bakom de stackars England och Ryssland och röto ifrån mot våra mordiska grannvikingar. Och borde vi inte säga ett ödmjukt förlåt till dessa utplundrade länder för vår undfallenhet? Denna fråga besvarades i den efterföljande paneldiskussionen, där flera etik- & militärexperter medverkade, med ett eftertryckligt ja, kanske det!